På en sekund, ett ögonblick eller en dag kan vad som helst hända. Man kan förlora en vän/familj i sjukdom, i en olycka i vad som helst innan du ens hinner blinka. Jag fick ett s.k. wake-up call idag en vän skickar ett sms och tror att han är allvarligt sjuk, mitt inre dog och hjärtat hamnade uppe i halsen. Det fick mig att börja tänka, om man lägger ner lika mycket hjärta i sitt liv och i alla sina relationer som man gör på skitsnack, hat, skvaller, bortkastad tid och saker som egentligen inte ens spelar någon roll. Så skulle det där avskedet inte vara lika hemskt om det väl skulle komma! Självklart lägger man ner omsorg i sina relationer men det kan egentligen inte bli för mycket. Att vara lycklig och trivas är inte mer än rätt för alla. Jag har tänkt på det länge jag vill vara omringad med människor som jag älskar, som får mig att le och njuta av stunden jag befinner mig i! Tänker inte sluta upp, med att vara ovänner eller tjafsat om en skitsak. Snälla det måste finnas gränser.. Jag älskar mina vänner utan dem vore jag ingenting, och de tror jag de alla vet.

Nu låter det som att världens hemskaste sak har hänt, men det visade sig vara "falskt alarm". Och jag är så glad över det, vet inte vad jag skulle tagit mig till annars! Jag förstorar detta ,kommer folk antagligen tycka när de hör vem och vad,  men en tankeställare får man på allmänheten hur det skulle kunna vara. Nyheterna om mord och våldtäkter, brott och sjukdomar, dödsfall i överhuvudtaget är på riktigt, men man tänker det händer inte mig eller de jag känner och klickar förbi. Ja visst så tänkte säkert dem också! Det här är saker man redan vet om, men man ska inte ta varandra för givet, den personen kanske inte finns där imorgon.. En påminnelse behöver man ibland, man glömmer bort det för stunden så lätt!

Till alla mina nära och kära, ni vet vilka som står mig närmast till hjärtat, Jag älskar er ni är grunden i mitt liv som får mig att stå och våga leva!